Vad är det som är fel?! Berätta vad fan som händer! Jag blir galen. Klandrar mej själv. Säg något då. Fan va arg jag blir. Jag blir ledsen.

Jag kommer från en liten by som heter Älvdalen, och många, jag säger inte alla, men många av de äldre generationerna är så förbannat djupt inskränkta så det är skrämmande. Så sjukt mycket fördommar vad gäller människor från andra länder. Min far t.ex tyvärr. Varje gång han säger något patetiskt, dumt, elakt, fult, föredömmande om någon han inte ens känner så säger jag till honom att skärpa sig, att ta reda på fakta, att han har fel. Och det kan jag och orkar fortsätta med, för sådant tolererar jag inte. Men jag har lärt mej en sak. Och det är att det inte är någon idé att försöka ändra, förändra, övertala, förklara för de äldre generationerna om hur de bör se på saker och ting. Det går fan inte. Inget fastnar och det brukar sluta med att de blir sura eller arga. För innerst inne vet de säker hur jävla fel de har. Dock ska man rikta energin till de yngre eller i samma generation, hur världen ligger till. Vilken människosyn man bör ha, att alla är lika mycket värda, att man ska hjälpa de som ligger, att man ska få vara precis den man vill, att vi ska leva ett jämställt samhälle, att det inte spelar nåhon roll om man är kbinna eller man för ett yrke, klädesplagg, hobby, musiksmak WHAT EVER! Sluta tro så jävla mycket om andra som du verkligen inte känner. Sluta döm och hata! Tänk om folk enbart skulle tro massa skit om dej för att fu kommer från ett visst land eller plats. Öppna ögonen, öppna ditt sinne, börja älska och öppna dej för andra människor... Era inskränkta jävlar!

Den här veckan har varit så jävla grym rent ut sagt! Träffat så många människor som jag tycker om. Antingen har vi träffats på stan eller så ha de kommit hem till mej på besök. Alltså ni, mina vänner, betyder så sjukt mycket och jag blir så glad och lycklig av att få tillbringa lite tid med er. Känns som jag fyllt på min "konto" lite vad gäller att hänga med sköna människor. Åh ni är för bäst!

Idag är det två veckor kvar till Turkiet ???

Dock är det jävligt nice väder i Sverige nu så man mår ju inte dåligt av att vara hemma heller. Men jag längtar ändå tills vi är framme. Lämna allt. Äta den godaste maten och ligga på stranden med en iskall efes ? det är livet ??

Lite bilder från veckan. Dock inte någon bild på någon vän. Synd. Ni är så vackra.

16! Ja nu är det bara s.e.x.t.o.n dagar kvar. Sedan sitter vi på flyget mot Turkiet. Åh det ska bli så underbart härligt. Att lämna allt här hemma för två veckor. Det enda som jag är lite orolig över är hur Edit ska klara av värmen. Hon kommer ju självklart sitta under skugga hela dagarna, men endå. Det kanske blir jättejobbigt för henne. Vi får väl turas om att hålla henne hemma annars, under AC. Men det ska nog gå bra.

Vi har älskat varandra så det spelar ingen roll vad du säger. För det vi hade, det var äkta. Du säger attdu aldrig vetat vad dina känslor betytt men det vet jag, för jag har känt dom.

När du var ledsen, så ville du aldrig vara ledsen eller visa det för någon. Det visste jag och jag visste hur jag skulle kunna dölja din sorg. Det sa fu alltid till mej, att jag visste och kunde. Du blev glad igen. Jag fick dej att våga sådant du egentligen inte vågade, det sa du till mej och det säger du fortfarande. Jag har fått dej att uppleva saker och fyllt ditt liv. Jag vet det här, för det har du sagt, visat och känt.

Och det krävdes inte mycket för att våran relation skulle växa sig starkare och starkare. Vi kände varandra så pass bra att det räckte med att sitta framför spegeln i en halvtimme och grimasera. Vi blev lyckliga tillsammans av det och det var säkert ingen annan som förstod det. Det var mycket vi gjorde som ingen förstod men det brydde vi oss inte om, utan tyckte att det bara blev roligare för det.

Att skratta tillsammans med dej, kan vara en av de skönaste känslor jag vet. För när vi skrattar, skrattar vi så innerligt och äkta så tårarna sprutar, man får ont i halsen och blir hes, vi får inte fram ett ljud. Sedan kan det ta en stund tills våra blickar möts och vi skrattar hysteriskt igen.

Jag älskar dej. Det spelar ingen roll vad du säger eller känner nu men jag har alltid älskat dej. Vem hade jag varit utan dej vid min sida under vår uppväxt? Vem hade jag delat allt med? Vem hade jag skrattat tillsammans med? Vem hade lärt mej ett och annat?

Jag vill bara säga att du är fantastisk på alla sätt och vis och du finns föralltid i mitt hjärta. Jag önskar dej all lycka och att du får må bra. Du är så hinla fin och kom ihåg att du ingår i mina största och viktigaste minnen.

Nu har den här bloggen legat på is en lite väl lång tid så nu tänkte jag börja damma av den lite. Jag har tagit en paus (föralltid hoppas jag) från facebook. Jag blev för beroende av att läsa, egentligen ingenting. allt var ju bara skit och man fick inte ut någonting av det. Bara att den tog upp värdefull tid från min verkliga liv. Direkt man tog upp telefonen för att t.ex kolla klockan gick man automatiskt in på fb utan att det var meningen från början. Det som är en fördel med sidan är de grupper jag varit med i, men då kan jag lika gärna låna Jonas konto om jag t.ex vill sälja/köpa något på någon köp och sälj-sida.  Sen finns jag också kvar på instagram och så kan man maila om man inte vill/kan ringa mig. malinthoris@hotmail.com är min mail och på instagram heter jag malinthoris :) 

Och sen tänkte jag för sista gången försöka hålla den här bloggen vid liv. För på något vis måste jag ändå existera i cyperspace haha. Jag måste skriva av mej och jag är inte ute efter att få några följare egentligen. Bloggen finns mest för min egen skull. 

Sedan sist jag skrev här så har jag blivit mamma för andra gången <3 jag fick en till liten flicka som fått namnet Edit November Lizzie. Hon är helt fantastisk och Abra är en så duktig och stolt storasyster. Mitt liv just nu, är så jäkla bra. Jag trivs där vi bor, mina barn och min Jonas. Sommaren har varit kall och mulen som alla vet men snart lufter vi och åker till Turkiet, till "sommarstugan". I två veckor blir vi borta, så solen har jag kvar. Jag får njuta. Jag längtar så mycket så jag snart spricker. Dock längtar jag som vanligt inte till hösten, den ger mej fortfarande rysningar för jag vet att det finns en stor risk för att den förvandlar mej till den Malin jag inte vill vara. Förra hösten gick ju faktiskt hyffsat smärtfri men det behöver inte betyda att jag har sådan tur igen. Jag tror jag lider av årstidsdeppression men den diagnosen har jag själv satt. Det kan ju handla om något annat. helst av allt vill jag bara vara frisk. jag vill att alla ska få vara friska för det är inte lätta sjukdomar när det handlar om psyket. Åh så hjärnan kan spela en ett spratt.

Men just nu är jag som sagt lycklig och tänker fokusera på det och flrsöka hålla mej fast vid det. peace!

Jaha jaha, nu var höstdepressionen här...igen. Suck. Jag har iaf läkartid på onsdag och får se då om hen kan erbjuda mej någon slags hjälp. Bara så ni vet om det om jag verkar frånvarande och inte har någon vidare ork eller lust att ses så mycket. Isolering från omvärlden blir det nu.

Destruktiva tankar, nu är dom här igen. Jag själv är värdelös, ful, äcklig, ovärdig. Andra ser på mej med samma syn. Jag orkar inte med det här. Och innerst inne vet jag ju att andra säkert inte tycker så men den sidan av mej själv är svår att plocka fram. En ständig oro över hösten, förbannade årstid och brist på solens D-vitamin. Och jag vet vad som finns för att göra saken bättre men den styrkan finns liksom inte. Jag orkar inte ta tag i det.

Men idag flyr jag och det ska bli otroligt skönt. Som jag längtat och två av mina närmaste och älskade har jag med mej vid min sida. När jag kommer tillbaka får jag fortsätta ta hand om allt det onda och smärtsamma. Men nu ska jag låtsas som att det inte existerar.