Ja nu har jag fått det jobb jag önskade mej. Det sjuka är att jag mest fick ångest av beskedet och blev inte så jätteglad. Så nu börjar nog min hjärna verkligen att svika mej när jag inte kan bli glad för detta. Vill verkligen inte känna så här och det är ju verkligen ett tecken på att jag mår så jävla dåligt. Och jag ska börja jobba så snart som möjligt, vi får se hur det går nu när jag precis börjat med min medicin.

Just nu är jag i halmstad och åker upp till mora på söndag igen. Och jag kommer nog vara i mora ett tag framöver för det är mycket som ska göras. Abra fyller år, eline fyller år och Molly fyller år. 3 intensiva kalas och jag får se hur jag klarar av det. Sen ska jag träffa min läkare igen i början av nästa månad. Och sen är det jul. Den där förbaskade högtiden som man aldrig riktigt vill vara med på. Jag gör det för barnens skull. Vet ju inte som vanligt vart man ska vara eller något. Och jag ska kanske jobba på juldagen oxå.

Jag ska verkligen försöka tänka så positivt som möjligt och inte deppa ihop. Det är svårt som fan och jag önskar och hoppas att alla i min närhet kan förstå det. Jag vill inte ha det så här. Jag vill vara lycklig och orka allt. Jag vill ha energin att finnas där för alla och mej själv. Min familj och mina vänner betyder mest i hela världen, jag vill inte göra er ledsna eller besvikna. Jag vill att ni ska förstå mej och tycka om mej ändå. Förlåt. Igen.

Igår var jag alltså hos min läkare och fick piller utskrivna mot min höstdeppression och i morse tig jag min första. Jag vill bara att ni som är mina vänner, som läser bloggen....att ni ska veta att jag kanske kommer vara mej själv den närmaste tiden, upp mot 6 veckor. Så lång tid kan det ta innan medicinen börjar fungera. Så det blir som ett bakslag först, att jag kommer må sämre än vad jag gör nu. Jag vet ju inte exakt hur jag kommer reagera, eftersom jag aldrig käkat piller förut. Men om jag verkar nere och ja...vad som helst som inte är jag, så beror det troligen på detta. Så ni får ursäkta mej om jag kommer vara konstig eller så.

Jag hoppas bara att jag ska kunna må bra igen och ha ett normalt liv trots att hösten och vintern är här....igen. Jag hatar det verkligen.

Igår kom den. Den jävla attacken av panikångest. det var ju bara en tidsfråga egentligen. Hade ångest hela kvällen och när jag la mej i sängen för att sova fick jag svårt att andas. Tårarna rann och till slut började jag hyperventilera. Det gjorde så ont i mitt bröst och jag kände paniken över att inte kunna andas och över all skit som for runt i mitt huvud. Det var ändå en ganska mild attack men det gör mej rädd att det nu har startat. jag ska till läkaren 13:15 och jag hoppas han verkligen förstår och tar mej på allvar att jag får skit. För får jag ingen hjälp idag så tror jag faktiskt inte att jag kommer klara av att ta hjälp om det blir värre. jag antar att det blir värre.

Snälla, snälla, snälla! jag är typ desperat! jag är ute efter ett varannan veckas-jobb i Halmstad eller ett jobba-hemifrån-jobb. jag har erfarenhet av lite av varje men skulle helst velat jobba som personlig assistent. Annars är jag duktig på datorer och support. har även erfarenhet inom restaurangbranschen. alla förslag är välkomna, tack!!

Jag vill typ ge mej själv en smäll på käften snart. Jag förstår inte vad fan det är med mej. Känns som att jag håller på att förvandlas till en kall och hård människa utan känslor...eller för mycket känslor kanske. Jag börjar få för mej konstiga saker om andra. Att andra ljuger och jag själv ljuger. Jag vet inte om jag ljuger för mej själv eller andra. jag vet inte vad andra tycker om mej och det gör mej galen. Är det bara saker jag får för mej, att folk avskyr mej eller stämmer det? jag får ofta höra att jag är världens glädjespridare och jag delar med mej av bra energi, men tror jag på det? nej, det gör jag nog inte för jag glömmer bort alla de vackra orden så fort. de dåliga och dumma orden ältar sej fast så fort de sägs från någons mun. jag minns bara det dåliga och tappar bort det bra.

Och någon tid hos en läkare har jag inte förns nästa vecka. Då ska jag sitta där och övertyga hur dåligt jag mår och det orkar jag fan inte. jag har ju äntligen fått tummen ur röven och tagit tag i detta. kontaktat andra människor som tydligen ska vara proffs med det här och sen känns alla bara så jävla fel. jag ångrar mej och tror att dom tror att jag inte mår dåligt. jag mår skit skit skit skit!! ska jag behöva skada mitt yttre för att dom ska förstå det?! så att det syns tydligt och klart att jag inte mår bra?! nej, det tänker jag inte börja med igen. jag vägrar skada min kropp mer för den är redan skadad på insidan. och jag vägrar få panikångest, jag vill inte! jag orkar inte! samtidigt som jag vill ha så mycket närhet och kärlek jag bara kan få, så vet jag inte samtidigt om jag vill ha den. om jag egentligen bara vill vara ifred. låsa in mej någonstans tills det blir vår igen. jag vet inte vad som är rätt eller fel, vad som är bra eller dåigt för mej. jag kan tycka att en idé är bra ena dagen och sen suger den den andra. fan vad jag hatar hösten och allt vad den för med sej.

och sen var det det här med självförtroendet. det har jag väl snart tappat helt totalt. för jag är nog den äckligaste och fulaste människan i världen. och jag vill inte att någon säger emot mej för jag är  den ända som vet om jag är vacker eller inte. min kropp är som ett jävla skämt, jag hatar den mer än någonsin. jg vill spara pengar så jag kan operera om den. jag hatar mej själv, hela mej. och för att jag hatar mej själv så mycket så hatar jag mej ännu mer. mest för abras skull. vem vill ha en mamma som känner så mycket hat för sej själv? jag känner mej som världens sämsta mamma. men jag visar det aldrig för henne, det skulle jag aldrig klara av. på det sättet är det oxå skönt att jag åker till halmstad, ifall jag skulle få någon sjuk attack mot mej själv så jag totat bryter ihop. då finns hon inte i närheten och behöver se sin egen mamma gå under. förlåt mitt älskade barn...men din mamma är ett psycho och borde kanske bli inlåst någonans långt bort så hon inte skadar och sårar andra i sin närvaro.

men nu ska jag sätta på min feta mask och gå ut genom dörren och låtsas vara något jag inte är, innan jag bryter ihop.