Idag har jag äntligen skrivit hyreskontrakt :) nu ska jag börja stå på egna ben och klara av livet själv. Det är en skön känsla. Tobbe bor ju bara 7 minuter bort och vi kommer troligtvis hälsa på varandra ofta.
Jag har redan fyllt 3 kartonger med grejer och första flyttlasset går till helgen. Har bara lite saker jag behöver, som t ex en matsals grupp och en sängram. Ska på second hand tur när jag har lite pengar :)

Jag fattar inte hur jag kan tillåta mej själv vara så jävla oengagerad i precis allt. Jag blir arg på mej själv. Jag har ju fått ett jobb jag önskat mej men jag pallar inte börja med det. Och här hemma lyfter jag typ inte ett finger för att få vardagen att gå ihop. Jag är som en lat tonåring igen.

Jag har ju varit och tittat på en lägenhet nu igen och min magkänsla säger att jag kommer få den. Jag hoppas verkligen det, så jag får börja ta hand om mej själv och mitt eget liv. Jag känner mej bara så dum mot alla andra som gör så mycket.