Den här helgen känns bra, för det blir shopping imorgon med mamma och syster Mella i Borlänge. Ikväll blir jag bjuden på tacos hemma hos Stefan...gött det! Söndag vet jag dock inte vad jag ska göra. Sen börjar jag nästa vecka med att ta med abra på säsongens första vagga-gunga-gå :) det har vi saknat jättemycket. Efter vi ätit sopplunchen så ska jag äääääntligen få bli ompysslad hos frissan Gullan. Omg vad jag ser fram emot det. Har inte varit till frissan på många många år. Jag ska klippa upp håret och slinga det i olika nyanser av blond. Så jag får bort det gula.

Sen på tisdag morgon. Då...då sticker jag åter igen ner till mitt "rehab" Halmstad och kopplar bort all stress och bara ska få umgås med alla goa människor igen. Lycka. För mej. Blir borta en hel vecka. Då ska jag vara hemma en vecka innan jag sätter mej på planet, med massa andra underbaringar och åker till Turkiet. Blir även där borta en vecka. Så det är mycket positivt som händer, mycket att se fram emot. Det gör mej glad. Peace!

Nu är det så här, för er som vill veta...
Jag och Tobbe är inte tillsammans längre och det känns både bra och dåligt för mej. Det var mitt beslut. Men jag tycker självklart inte om att se en person som jag tycker om så mycket, vara så ledsen. Det är en jobbig period just nu och mitt liv är upp och ner. Samtidigt som jag försöker planera mitt eget så vill jag inte göra honom mer ledsen. Allt är svårt men det ända jag vet är att jag själv måste få må bra om jag ska orka "ta hand" om någon annan som inte mår bra. För att jag ska må bra, så måste jag fly från allt precis när jag känner för det. Jag måste få vara bland andra människor som är glada och som får mej på andra tankar. Stannar jag här känns det inte som att jag kommer någon vart. Jag bryr mej om Tobbe. Vi har fått världens underbaraste dotter tillsammans och vi kommer ha kontakt hela våra liv tills vi dör. Vare sej vi vill eller inte. Jag vill iaf det. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta. Just nu hatar jag mej själv och känner att jag bär på en stor skuld. Men man kan inte leva tillsammans med en annan människa bara för att få den lycklig. Jag måste tänka på mej själv.

Så är det.

Min arma kropp mår inte alls bra. Av all ångest, stress, nervositet, svält och oro så mår den skit. Hjärtklappning och svaga knän, yrsel och trötthet. Ge mej styrka!

Det är lite galet och lite sjukt att staden Halmstad och alla jag känner som bor där, kan få mej att känna sånt lyckorus i hela kroppen. Det är som att jag blir förvandlad direkt jag sätter min fot där. Den här veckan har jag mått så bra. Linnéa sa att det var länge sedan hon såg mej så lycklig. Men jag är lycklig nu oxå, när jag är hemma.. Jag har ju kommit hem till min lilla älskling som jag självklart saknat asmycket när jag varit borta. Idag började hon sitt nya dagis och det var som förväntat inga problem. Hon bara njuter av alla nya människor och leksaker.

Jag måste ner till Halmstad snart igen och nästa gång får nog Abra förlja med :) Tack Linnéa, för allt...älskar dej!!

Då var motor och musikfestivalen över för den här gången oxå. Det var riktigt roligt och som vanligt längtar man redan tills nästa år. Det känns lite så att när festivalen varit, så kommer hösten på en gång. Därför ska jag idag resa neråt landet, till Halmstad. Där är det förhoppningsvis lite bättre väder än här. Har längtat så länge att få åka ner och hälsa på alla mina goa vänner. Dessutom får jag sällskap av Linnea och Cicci på tåget och det gör den här långa resan mycket bättre. Jag blir borta hela veckan och kommer alltså inte få träffa min lilla unge på en lång tid igen. Jag är rädd att hon ska glömma bort mej :S men jag ska ringa henne varje dag så hon får höra min röst. Känns verkligen som att jag behöver komma bort ett tag och bara må bra och ha roligt.

Slänger upp en bild på mej och Sandra från helgen :) peace!

Vecka 32 är äntligen här. Motor och musik festivalen i Älvdalen har dragit igång. Imorgon kommer Linnea upp från halmstad och jag har längtat så länge. Imorgon ska vi till rots bystuga och titta på zator :) det ska bli så kul! Hoppas man stöter på så många man kan som man känner. Skål!

Äntligen börjar det kännas bättre, för att du mår bättre. Så länge du kommer vara ledsen så kommer jag oxå vara det. Jag kommer alltid stå vid din sida, även om det bara är som en vän. Jag vill fortfarande vara din närmaste vän. Du betyder så mycket för mej och du förtjänar att vara lycklig, med eller utan mej. Vi har det vackraste jag har i livet tillsammans, något du och jag har skapat och det kommer vi för alltid ha gemensamt.

Jag kommer länge, länge, länge tänka "förlåt", ända tills du accepterat hur allt är och kommer vara. Du har fortfarande en del av mitt hjärta men inte på samma sätt som det varit. Men du finns där, för alltid!

:( förlåt kära du. Snälla. Det gör så ont.