gjort är gjort och sagt är sagt. mår förjävligt samtidigt som det är skönt att ha lättat på hjärtat. det känns som att den här påbörjade perioden i mitt liv kommer bli lång och smärtsam men förhoppningsvis så har det varit värt det i slutändan. jag har aldrig någonsin velat eller vill såra någon men nu kände jag att det här var tvunget att göra, för min egen skull. tänker man inte på sej själv här i livet så kommer man bara bli olycklig. jag har känt mej olycklig ett tag nu och jag har fått nog. den senaste veckan har mitt hjärta kallat och jag gjorde som det sa. för att inte väcka några falska förhoppningar...men ändå...det kanske blir annorlunda i framtiden, vem vet. jag kan inte alls säga någonting säkert men kanske jag hittar "det där" igen, någon gång. inte just nu. jag klarar inte av det här längre och nu är orden sagda. det är över.

jag har gråtit och gråtit. kommer nog ta ett tag tills jag ler igen, på riktigt. det ända jag tänker är förlåt, förlåt, förlåt, FÖRLÅT!