Ja jag fortsätter väl skriva och gnälla som vanligt. Det jag är bäst på verkar det som. Men jag är så jävla less och jag ger fan upp snart. Ingenting är som jag vill just nu.

Kan ju börja berätta att jag fått sparken från världens bästa vikariat och allt tack vare mej själv. Hur kunde jag vara så dum?! Fick samtalet igår och jag blev så jäkla ledsen.

Sen är AF som vanligt och hackar på mej och undrar vad jag ska göra med mitt liv, jag blir skickad hit och dit och jag har snart ingen koll på någonting. Dom frågar om jag ska börja plugga, och när jag väl har tänk om och om ingen, och kommit fram till att det är det jag vill göra, så kommer det antagligen inte bli så. Kommunen har fått in för lite pengar och har troligtvis inte råd att köpa in utbildningen till mej.

Sen är jag pank. Sjukt pank så jag måste sälja saker för att ha råd till mat. Vem överlever på 8000kr i månaden i sverige idag om man har barn på dagis, egen hyra och andra räkningar?! Det är inte många kronor jag får till övers efter alla inbetalningar. Och som grädde på moset fick jag idag reda på att jag måste betala tillbaka 1200 på skatten i år. Jag blir såååå jävla lycklig.

Nej. Jag känner mej totalt värdelös och orkeslös att kämpa vidare med det här sk livet. Jag lägger mej snart i sängen under ett täcke och aldrig vill kliva upp igen. Men det kan jag inte. Jag måste finnas där för Abra, mitt allt. Hade hon inte funnits, hade inte jag det heller. Och jag är otroligt tacksam för alla andra omkring mej som ställer upp så mycket. Jag älskar er! Känns bara inte som jag har något att ge tillbaka.