Destruktiva tankar, nu är dom här igen. Jag själv är värdelös, ful, äcklig, ovärdig. Andra ser på mej med samma syn. Jag orkar inte med det här. Och innerst inne vet jag ju att andra säkert inte tycker så men den sidan av mej själv är svår att plocka fram. En ständig oro över hösten, förbannade årstid och brist på solens D-vitamin. Och jag vet vad som finns för att göra saken bättre men den styrkan finns liksom inte. Jag orkar inte ta tag i det.

Men idag flyr jag och det ska bli otroligt skönt. Som jag längtat och två av mina närmaste och älskade har jag med mej vid min sida. När jag kommer tillbaka får jag fortsätta ta hand om allt det onda och smärtsamma. Men nu ska jag låtsas som att det inte existerar.