Jaha jaha. Sommaren är skön, solen lyser nästan varje dag och regnet kommer på natten. Som jag längtat till den svenska sommaren skulle bli så här fantastisk igen. Har till och med fått lite färg på kroppen fast jag inte hunnit vara ute så mycket. Jobbar och jobbar, men härligt det oxå. Dock mycket stress och jag har börjat sakna de dagar man istället fick panik över hur tråkigt man hade. Jag vill ha en tråk-dag. Bara sitta och glo eller ligga ute i solen och dricka is-te och lyssna på gammal bra musik. Samtidigt vill jag ta med Abra ut på massa bus och äventyr.

Stressen får jag som vanligt utav ekonomin, alltid den största boven. Även om jag har jobb i sommar så måste jag räkna, tänka och klura hur mycket jag har kvar att leva för varje månad. Och jag hittar ju på massa saker som kostar, sånt man lixom måste göra när det är sommar (: har hunnit vara på roskilde festivalen och så ska kag ner till göteborg 2 vändor på 2 veckor, gå en dag på rockstad falun, anordna återföreningsfest och åka till turkiet.

Vissa dagar längtar jag nästan till hösten kommer (shitt! Sa jag verkligen det där?!) ja, men då kommer jag kunna fokusera på att plugga, jobba lite extra och umgås med familjen. Inte för många bollar i luften lixom. Det skönaste av allt är att jag äntligen kommer slippa arbetsförmedringen i över 1 år :D snacka lycka!

Sen är det självklart fortfarande jobbigt att åka ftam och tillbaka mellan Mora och Halmstad. Saknar alltid någon av mina älsklingar och jag känner mej aldrig hel. Jag längtar så mycket till Jonas flyttat hit så jag slipper åka, åka, åka...

Och besvikelsen. Den ligger på återföreningsfesten. Alltså jag fattar, att inte ALLA kan komma, men inte ens hälften?! Och segt att få svar om de kommer eller inte. Som det känns nu så kommer det skita sej allt ihop. Orkar inte tänka positivt om det här längre. Nej, jag ångrar mej lite att jag tog på mej detta...inte min grej.

För övrigt mår jag i alla fall bra (: utan anti-depp och allt. Måste komma ihåg att börja käka d-vitamin i slutet av sommaren bara, så jag inte kommer in i samma gammla svacka igen.