Nu är det så här, för er som vill veta...
Jag och Tobbe är inte tillsammans längre och det känns både bra och dåligt för mej. Det var mitt beslut. Men jag tycker självklart inte om att se en person som jag tycker om så mycket, vara så ledsen. Det är en jobbig period just nu och mitt liv är upp och ner. Samtidigt som jag försöker planera mitt eget så vill jag inte göra honom mer ledsen. Allt är svårt men det ända jag vet är att jag själv måste få må bra om jag ska orka "ta hand" om någon annan som inte mår bra. För att jag ska må bra, så måste jag fly från allt precis när jag känner för det. Jag måste få vara bland andra människor som är glada och som får mej på andra tankar. Stannar jag här känns det inte som att jag kommer någon vart. Jag bryr mej om Tobbe. Vi har fått världens underbaraste dotter tillsammans och vi kommer ha kontakt hela våra liv tills vi dör. Vare sej vi vill eller inte. Jag vill iaf det. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta. Just nu hatar jag mej själv och känner att jag bär på en stor skuld. Men man kan inte leva tillsammans med en annan människa bara för att få den lycklig. Jag måste tänka på mej själv.

Så är det.