Man jämför och jämför, hela tiden...efter alla dessa ideal. Även jag trots att jag varken vill erkänna det för mig själv eller andra. Men så är det. Ni är vackrare än mig, ni har bättre liv än mig, ni är mer kreativa och konstnärliga, ni vågar mer och har fler vänner än mig, ni får mer uppskattning av andra och är mer omtyckta och speciella och älskade. Avundsjuka föder svartsjuka. Jag tittar på bilder och läser på internet. Internet är ren skit och bidrar mest med saker som får mig att jämföra er med mig själv.

Vissa dagar går bättre och jag tänker iallafall att jag inte kan göra något åt mitt utseende, det är så här jag ser ut och är tvungen att leva med mitt yttre tills jag dör. Men vissa dagar är sämre och jag vill inte behöva tänka och jämföra, det bara förstör. Jag känner mig utanför trots att jag säkert inte skulle behöva känna så. Alla lever sina egna liv, har egna måsten och viljor.

Ville bara skriva ner det eftersom det snurrat runt i mitt huvud den senaste tiden. Hoppas jag slutar bry mig så mycket och sluta jämföra. Det är ju faktiskt bra att ni är så fina som ni är och har bra liv...men troligtvis har ni själva massa negativa tankar ni också, tyvärr. Självklart önskar jag att ni inte hade några.

Jag blir bara mer och mer förbannad för varje dag som går. På människor och på världen. Jag förstår att inte alla tycker som jag samtidigt som jag har svårt att förstå hur de inte kan göra det. Känner mej för det mesta missförstådd och missanpassad. Jag vet att jag inte kan förändra världen, endast bidra med en liten svag röst. Men snart kokar det över totalt. Jag orkar verkligen inte höra eller se mer misär, samtidigt som det är så viktigt att göra just det. Jag kan bara inte blunda för alla problem, för tänk om alla skulle göra det. Då blir aldrig någonting bättre.

Jag lägger ner. Bara för att sätta emot. För att verkligen visa att jag inte vill bidra till något som då samtidigt bidrar till att världen blir sämre. Jag ska fan bli bonde. Sy egna kläder från ullen från mina får, slakta min ko och äta dens kött, elda av veden från min skog som jag sått och inte köpa ett jävla skit. Ingen teknologi. Bara ha mej själv att sköta och stänga ute allt det onda.

Och då kommer det sluta med att jag drömmer mardrömmar om alla andra, som fortfarande inte har det bättre än mej. Så vad fan ska man göra, hur ska man leva? Så folk verkligen kan börja tro på att man vill och önskar att alla kunde ha det bra. Det räcker aldrig till.

Jag är så trött, utmattad av att ständigt kämpa och argumentera emot er människor som faktiskt är så jävla dumma och bara tänker på er själva. Vrider och vänder på allt jag säger och får mej att bli den dumma i alla sammanhang. Skärp er! Har du inget vettigt att säga, så säg inget alls. Fortsätt du med ditt liv och blunda för alla problem. Men fan om du får all världens skit som jag är förbannad på att bli riktat mot mej.

Och så glömde jag skriva om Fucking-Jävla-OS oxå. Till alla er som njuter av dessa OS-tider. Vad tänker ni med egentligen? Sitter ni enbart och njuter av alla jävla värdelösa medaljer som "vi" tar hem. "vi" har väl inte gjort ett jävla skit. Vi bara sitter här på våra feta arslen och förbi ser allt som egentligen finns bakom det här svindyra evenemanget...så där 320 miljarder som gått till att vi ska få en skön och trevlig stund tillsammans framför TV:n. FY FAN! Eller tänker ni längre än så? Kan ni förstå hur mycket gott alla dessa pengar hade kunnat gjort, för människor som inte får ett skit? Kan ni tänka er? kan ni tänker ett liv utan OS, eller går livet under? Tänk om OS hade kunnat hållas i ett land och stad där det redan finns möjlighet att ha detta evenemang utan att det ska gå så långt över styr. Och FUCK YOU PUTIN så jävla hårt det går. Han förtjänar ett järnspett långt upp i röven och inte en oskyldig byggarbetare som gick hem tomhänt efter månaders slit. Är det värt det? Att så många människor ska få lida för att vi ska få bra tv-underhållning? Det låter iaf så sjukt i mina öron.

Tänker ni någonsin steget längre?

FAN! Jag vet inte om jag ska sluta läsa, sluta lyssna, sluta kämpa..men nej, jag tänker inte sluta, det vet jag ju. Jag fortsätter och fortsätter att sätta ner foten hårt mot marken och protesterar mot all jävla hat. Det värsta är att det inte verkar spela någon roll. Alla hatiska människor vägrar lyssna och bara fortsätter att lägga ner all sin energi till att hata, få bort sånna som inte är värd mer än någon annan, misshandlar, våldtar, utnyttjar, dödar, utvisar. Varför i hela jävla världen ska just DU ha det bättre än någon annan?! Varför är du mer värd än någon annan?! Vad har DU gjort som förtjänar guld och gröna skogar?! För mej är just DU värd mindre än någon annan, som bara hatar och hatar. Du gör ju för fan ingenting för att få en annan människa att få ett bra, lyckligt och värdigt liv. Fan vad självisk du är! Hur kan du vara så självisk? Är du uppfostrad att bara ta och aldrig ge? Vem har hjärntvättat dej så jävla hårt? 

Du kan börja med att fråga dej själv när du senast gjorde något för någon du inte känner. När använde du senast ordet "neger"? Och varför gjorde du det? Vet du ens vad ordet står för? När tänkte du senast "jävla invandrare" eller "jävla bögjävel"? När gav du något av dej själv till någon annan, som verkligen kändes som en bra gärning? Hur många gånger har du bara blundat för alla världens problem? När skänkte du ens 20 futtiga spänn till någon utan hem? Är det här du? i så fall, vem fan är du? din ynkliga jävla rasist/själviska/främlingsfientliga/gayhatande skitstövel!

Ursäkta mej (eller inte) för det här inlägget, det kommer som vanligt aldrig göra till någon nytta eller skapa förändrning för all den här hatet. Men ARG är jag och ARG kommer jag förbli, tills det sker ett mirakel. Världfred kommer vår lilla jord tyvärr aldrig uppnå, (TYVÄRR) men snälla snälla snälla, var just det, snälla mot varandra, även om man inte står varandra nära eller känner varandra. Det finns verkligen ingen mening med att bara sparka på människor som redan ligger, för njuter du av det? Skrattar du dom i ansiktet och spottar på deras nakna och sårade kroppar?

Nej, ja, nej....ja är jag så jävla förbannad som jag kan vara ibland så bara väller det ur mej, ord efter ord och ingen sammankoppling med något annat. Jag exploderar inombords och jag blir så ledsen och sårad. Jag känner mej ensam men det vet jag som tur är att jag inte är. Det finns så många godhjärtade människor i världen men vi borde bli fler, mycket fler. Och ja, jag kallar mej godhjärtat eftersom jag inte hatar, jag hatar ingenting, förutom alla er som hatar!

Och känner du att du absolut inte alls förstår vad jag skrivit här, så är det bara att ställa frågor. Men inlägget är iaf riktat mot alla rasister, gay-hatare, och annat hatsiskt pack. Tack och go´natt!

Så smällkär jag är!
Jonas tycker att det är konstigt att jag inte skriver om honom i min blogg. Det är ju vetkligen inte för att jag inte tänker på honom, tvärtom. Han är det ända jag tänker på hela tiden. Att vara ifrån honom de veckor jag är hemma är så jäkla jobbiga. Jag känner mej så tom och vill bara kunna ligga i hans famn varje dag. Kyssa hans läppar och bara vara i hans närhet. Jag längtar så otroligt mycket tills han kan flytta hit men han måste ha ett jobb först och det är inte lätt här i Mora. Jag älskar dej finaste människa, du gör mej lyckligast på jorden!

Ja, fy fan för hösten. Jag valde verkligen fel årstid för att börja plugga. Jag orkar lixom inte med några problem eller motgångar just nu. Jag vill bara hålla på med sånt som jag redan vet hur det fungerar. Och att lösa frågor, lära mej nytt är jag inte så pepp på just nu. Jag vill hellre göra så lite som möjligt, lägga mej under täcket och bara vänta in våren. Eller om jag hade haft ett aktivt och roligt jobb, som jag hade haft full koll på uppgifterna, så hade jag kunnat tänka mej det oxå. Men inget nytt, inga förändringar.
Jag vill just nu bara kunna vara bland de människor jag älskar och inte behöva bekymra mej över ekonomi eller några måsten. Det kanske låter som jag bara är en lat människa en så är det inte. Jag får ångest direkt jag tänker på plugget, jag drömmer om ångest och vill inte att en ny dag ska börja. Jag vill bara sova bort allt till jorden blir varm och behaglig igen.
Jag saknar Jonas så fruktansvärt mycket varje dag och hade jag haft honom hos mej varje dag, hade jag nog haft mer ork att ta hand om livet. Men livet ligger på botten just nu och jag önskar jag kunde ta en paus från det. Suck! Jag blir så trött på att behöva gå igenom detta varje jävla höst.

På måndag börjar jag plugga på distans och det kommer pågå i drygt ett år. Jag ska läsa till undersköterska och det känns en så länge bra. Känns självklart pirrigt och jag vet inte om jag kommer klara av att ha självdiciplin eller inte. Hoppas jag orkar hålla igång och inte bara skita i det efter ett tag. När jag väl är klar så kommer det kännas så skönt. Skönt att utbilda sej till något "riktigt" så man förhoppningsvis äntligen får ett vettigt jobb och inte bara som vikarie och sommarjobbare. Hade tänkt söka jobb på lassarettet, kan tänka mej att det kan vara en intressant arbetsplats.

Ja det ska bli kul att börja och så åker jag till halmstad på söndag så det är där jag får starta detta. Saknar Jonas så mycket oxå <3
Jag känner mej glad (:

Sitter och gör sista nattpasset på jobbet och nu till veckan kommer jag bara jobba två pass, 15 timmar totalt. Det har gått fort, det har gått bra och jag kommer sakna alla här. Men vi bor ju i älvdalen hela bunten så vi stöter nog på varandra igen. Motor och musikfestivalen är även den slut för i år. Jag själv hann inte se så mycket utav den, då jag jobbat natt hela helgen. Ganska gött att hålla sej nykter men jag har aldrig heller haft tråkigt tidigare år då jag festat istället. Jag får ta det nästa år igen.

Jag och Jonas var ju på way och west i torsdags oxå, enbart för att se Neil Young. Annars var det bara skitband den dagen. Det blev ju totalt misslyckat då de ställde in. Allt i onödan. Det berodde på att gitarristen har fått en mild fraktur i handen, så de ställde in hela europa-turnen. Jag hoppas bara jag får en till chans att se honom, det är något jag måste göra i livet innan jag dör...eller Neil för den delen.
Jonas följde med mej upp till Dalarna och ska vara här en vecka till, underbart!! Får se om jag följer med ner till halmstad sen oxå men det är ju så svinigt dyrt med tåg :/ på fredag ska vi iaf till falun och titta på revoked, det ska bli kul.