:( förlåt kära du. Snälla. Det gör så ont.

Men alltså. Ska man ha sånna skuldkänslor och dåligt samvete så här mycket. Jag orkar inte med det. Ibland önskar jag bara att jag kunde vara så elak och kall som bara vissa kan. Samtidigt vill jag inte det men jag orkar inte gå och bära på det här längre. Vet inte vad jag bör göra.

Igår träffade jag mina tjejer som jag är kontaktperson till. Vi dansade vid kajen och jag skrattade, det kändes så bra. Tack hörreni!

Igår lyckades jag faktiskt få i mej en hel bakpotatis med kycklingröra, jag är stolt. Jag kände väl att jag jag var trygg med att äta, som om min hjärna gav mej tillåtelse. Tobbe var med. Så det var kanske därför det gick bra. Idag ska vi luncha igen om det blir fint väder så jag och flickan jag jobbar med kan promenera till stan. Ställde mej på vågen idag igen...-6 kg totalt på snart två veckor. Men jag tror min kropp börjat acceptera mer och mer mat. Skönt.

Men allt är fortfarande upp och ner. Jävla huvud som aldrig låter mej vara. Tankarna lever loppan och gör mej bara ledsen. Snälla hjärta, bli starkt och säg ifrån!

gjort är gjort och sagt är sagt. mår förjävligt samtidigt som det är skönt att ha lättat på hjärtat. det känns som att den här påbörjade perioden i mitt liv kommer bli lång och smärtsam men förhoppningsvis så har det varit värt det i slutändan. jag har aldrig någonsin velat eller vill såra någon men nu kände jag att det här var tvunget att göra, för min egen skull. tänker man inte på sej själv här i livet så kommer man bara bli olycklig. jag har känt mej olycklig ett tag nu och jag har fått nog. den senaste veckan har mitt hjärta kallat och jag gjorde som det sa. för att inte väcka några falska förhoppningar...men ändå...det kanske blir annorlunda i framtiden, vem vet. jag kan inte alls säga någonting säkert men kanske jag hittar "det där" igen, någon gång. inte just nu. jag klarar inte av det här längre och nu är orden sagda. det är över.

jag har gråtit och gråtit. kommer nog ta ett tag tills jag ler igen, på riktigt. det ända jag tänker är förlåt, förlåt, förlåt, FÖRLÅT!

Jag tjatar om mitt mat-intag och vikt men jag är inne i en period just nu som jag inte vill vara i. Jag önskar att jag slapp det här. Min kropp vill som sagt inte ha mat, det är inte alls välkommet. Jag fick faktiskt en liten chock idag när jag ställde mej på vågen. Och om jag fortsätter att äta som jag gör en vecka till så kanske jag blir ännu mer chockad om en vecka. Dagens mat har bestått av körsbär, ett päron och två kokta ägg. Yey! Jag är så trött och sliten. Imorgon och på onsdag är jag ledig. Sen jobbar jag torsdag och sen ledig tre dagar. Så det blir en lugn vecka. Mest massa mys med min älskade unge som jag saknat mej galen på. Nu är hon äntligen här men vi har bara hunnit träffas ett par timmar för att jag jobbat idag. Nu sover hon gott men jag ser framemot att vakna till hennes gulliga stämma imorgon, "mamma?" <3 bästa som finns, och så är hon så glad :)

Jag ska försök orka se en film ikväll innan jag ska försöka att somna. Hoppas allt löser sej snart så jag kan bli lite normal igen. Peace!

Minus 4 kg den här veckan som gått. Inte så konstigt.

Jag vet inte hur många gånger som jag tänker och säger förlåt. Förlåt förlåt förlåt. Och gör det saken bättre? Nej, antagligen inte. Ibland känns det ordet så tomt. Men jag är ledsen över att göra andra ledsna. Det är det sista jag vill men jag kan inte fortsätta att låtsas. Då är jag bara elak mot mej själv. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag tänker och tänker dygnet runt och kommer nästan aldrig fram till något bra. Hur jag än vrider och vänder på detta så är det någon som blir sårad. Jag är ledsen....jätteledsen!