Är nu i Älvdalen och har ätit lunch med min mamma, syster och far. Abra var självklart med men hon gnagde bara på ett par brödpinnar eftersom hon åt lunch innan vi satte oss på café dalgatan. Just nu sover Abra och när hon vaknat ska vi till Sandra och Viggo och leka lite. Det blir eventuellt en öl ikväll, får se om jag har energi till det. Jag har hittat ett par shyssta tights på HM på rean, så jag är nöjd (: Ha en trevlig fredag. peace! http://cdn03.dayviews.com/102/_u5/_u0/_u...ggplatsen_se.jpg

Nu börjar min 3-dagars helg och det känns så skönt. Jag känner mej så sliten men jag har självklart haft en bra jobbvecka (: tycker väldigt mycket om mitt jobb som personlig assistent. Imorgon åker jag och abra upp till Älvdalen ganska så tidigt och träffar folk vi känner. Sandra och Viggo iaf. Min mamma är ju självklart.

På lördag kväll åker min älskade unge ända ner till Öland. Hon blir borta en hel vecka och jag kommer sakna henne så galet mycket! Jag har bara varit ifrån henne en vecka förut, och det var förra året när jag åkte till Turkiet. Men det här året får hon följa med, vi åker i september. Längtar jättemycket.

Nu ska jag vara sjunka långt ner i soffan och äta smaskiga jordgubbar :) peace!

Min lilla unge ser nästan helt misshandlad ut. Hon kliar och river sönder sej själv över hela kroppen. Det känns pinsamt att lämna henne på dagis. För någon dag sen så ramlade hon i klätterställningen på dagis och skrapade upp kind och arm. Det hade gått bra, grät bara en liten stund. Stackars älskling iaf!

Snart har hon ingen mjuk bebishud någonstans, utan bara skorpor och sår. Känns helt buckligt och skrovligt när man drar henne över armarna. Förhoppningsvis läker allt snart, speciellt när myggen försvinner. Alla jävla myggbett som kliar så förbaskat. Dessutom tror jag att abra inte gick så bra ihop med libero blöjorna heller så vi har bytt till pampers.

Och nu har jag skrivit ännu ett inlägg om min lilla underbaring abra men hon är som sagt hela mitt liv :) ha en bra dag! Peace!

Måste bara ladda upp ett foto på min dotter och skriva lite om henne. Abra - hon är verkligen mitt allt (som de flesta känner för sitt/sina barn) och det är en otrolig känsla. Är det möjligt att älska en annan person så här mycket? Svaret är ja. Jag önskar jag hade möjlighet att kunna spendera alla dagar, varje minut, med denna underbaring. Hon har fått mening till mitt liv och sen dagen jag hade henne i min famn har jag varit den lyckligaste människa på jorden. Abra är så fantastiskt snäll och lätt att ha att göra med. Hon är inte blyg för någon och man kan lämna henne hos vem som helst, bara där finns något roligt att titta på och intressera henne, är det inga problem. Och som förälder blir man glad om ens barn äter, sover och skiter som det ska, och det gör abra. Då blir man stolt, faktiskt. Frågan är ju om man ska beundra sej själv för allt detta? För att hon är så bra som hon är? Är det jag som uppfostrat henne till den hon är? Till viss del måste man väl ha en bit av det att göra men jag tror verkligen att alla människor föds till den den verkligen är. Sen kan man växa upp i en stabil och trygg familj, eller en stökig och ostabil. Klart man då som barn kan slappna av mer, om föräldrarna är snälla och ger mycket mycket kärlek. Abra får nog mer kärlek än vad hon ber om men det är ju så svårt att låta bli henne. Jag vill hålla om henne hela tiden...det vill inte hon hehe. Det förstår jag, det finns ju så mycket att upptäcka och då har man inte tid att vara med mamma och mysa.

Jag är iaf otroligt lyckligt lottad över att ha fått en så underbar dotter och skulle något förfärligt hända henne, då dör jag! Jag kommer inte klara av att inte ha henne i mitt liv, eftersom HON är mitt liv.

Nog tjatat om abra (för den här gången), jag kommer säkert nämna henne i många många fler inlägg.

Ger era barn kärlek men ge dem även möjlighet att se världen med egna ögon. Peace!

Halloj! Eftersom min gamla blogg (analin.musicblogg.se) har tagits bort helt utan förvarning, så har jag valt att börja om. Helt och hållet. Jag är ganska besviken att den gamla bara försvann utan förklaring. Det är inte bara min blogg som tagits bort, utan allas på bloggspace. Hela den hemsidan är spårlöst försvunnen. Likaså alla mina inlägg som jag skrivit sen jag var ca 18 år...nu är jag 25. Minnen som aldrig kommer tillbaka. Det mest sorgliga är allt jag skrivit om min dotter abra. Allt som har med hennes utveckling att göra. Det får jag aldrig mer läsa om och det är sånt jag inte minns.

Hur som helst. Dags för nystart och jag ska försök hålla den här bloggen vid liv så bra jag bara kan. Jag kommer inte skriva om någon speciell kategori, utan precis vad som helst som jag tycker är nödvändigt att få ur mej. Allt som har med mitt liv att göra. Så tycker du ibland att jag mest är pessimistisk och irriterande...sluta läs! Jag är ingen att hetsa upp sej över men alla har ju sina ups and downs (: faktiskt!

Och det här är mitt första inlägg på en (förhoppningsvis) bra blogg. Just i denna stund sitter jag och tar mej en starköl och är nöjd med dagens arbete. 11,5 timmar har jag "slitit" och jag känner att jag är värd sen där ölen.

Läs gärna min blogg hur mycket du vill och lämna gärna en kommentar. På bild har ni mej. Peace!